Jakt och viltkött

På den här sidan har vi samlat lite information som berör jägare. Mer information finns på Livsmedelsverket, Jordbruksverket samt Svenska Jägareförbundets hemsida.

Lagstiftning om vilt

Jakt hör, tillsammans med till exempel fiske och svampplockning, till primärproduktionen av livsmedel. Regler för primärproducenter finns i förordning (EG) nr 852/2004 om livsmedelshygien. Lagstiftning om vilt i leden efter primärproduktionen finns i förordning (EG) nr 853/2004 om animaliska produkter. Viss lagstiftning om vilt finns också i Livsmedelsverkets föreskrifter (LIVSFS 2005:20) om livsmedelshygien.

Vilthanteringsanläggningar

För att kött av vilt ska kunna avsättas på hela EU-marknaden måste det ha hanterats i så kallade vilthanteringsanläggningar, det vill säga slakterier för vilt som har godkänts av Livsmedelsverket. Jägaren ska leverera viltet oflått respektive oplockat till anläggningen, men inälvorna får vara urtagna. Efter avhudning respektive plockning ska köttet besiktigas av officiella veterinärer som är anställda av Livsmedelsverket. Björn och vildsvin ska dessutom undersökas med avseende på förekomst av trikiner och hjortar på tuberkulos. Länk till en lista över godkända vilthanteringsanläggningar finns till höger på sidan.

Utbildade personer

Innan viltet levereras till vilthanteringsanläggningen ska det undersökas av utbildade personer, jägare som har genomgått en särskild utbildning som har tagits fram av branschen och godkänts av Livsmedelsverket. När viltet levereras till vilthanteringsanläggningen ska det åtföljas av en särskild blankett om intyg och underrättelse, finns på livsmedelsverkets webbplats.

Trikiner

Visst vilt, framför allt vildsvin och björn, kan vara bärare av trikiner. Dessa djurslag ska alltid passera en vilthanteringsanläggning, utom i de fall köttet enbart konsumeras i jägarens eget privata hushåll. Om köttet ska konsumeras i det egna hushållet rekommenderar Livsmedelsverket att prov tas och undersöks för förekomst av trikiner. För råd och vidare anvisningar om trikinundersökning kan kontakt tas med Statens veterinärmedicinska anstalt, närmaste veterinärmottagning, kommunens miljökontor, länsveterinär eller Livsmedelsverket.

Tuberkulos hos hjortar i hägn

1991 påvisades tuberkulos hos hjortar i hägn i Sverige. Ett bekämpningsprogram, som inleddes 1994, har lett till att en stor majoritet av hägnen idag är friförklarade från sjukdomen. Hjortar från hägn som inte är friförklarade, ska alltid passera en vilthanteringsanläggning, utom i de fall köttet enbart konsumeras i jägarens eget privata hushåll. Mer information om tuberkulos hos hjort finns på Jordbruksverkets webbplats.

Radioaktivt cesium

Efter kärnkraftsolyckan i Tjernobyl 1986 kan halterna av det radioaktiva ämnet cesium i vilt fortfarande vara höga i vissa delar av landet. Information om cesium finns på Livsmedelsverkets webbplats och verkets information till jägare Älgjakt, avhudning av björn och lagstiftning om vilt.

Kadmium och andra tungmetaller

Lever och njure hos visst vilt, framför allt hos äldre djur, kan innehålla förhöjda halter av kadmium och andra tungmetaller. Halterna är högre i lever och njure än i kött. Livsmedelsverket har tagit fram kostråd för konsumtion av dessa organ.

Småvilt:

Frilevande fågel och hardjur som lever i fritt tillstånd.

Storvilt:

Landlevande däggdjur som lever fritt i vilt tillstånd och inte omfattas av definitionen på småvilt.

Livsmedelsverkets kommentar: Rådjur räknas som storvilt i livsmedelslagstiftningen, men i den svenska jaktlagstiftningen betraktas rådjur som småvilt.